Allmänt om det finansiella läget vecka 16

KPI landade på 10,1 procent, väntat var 9,8 procent. Detta var sjunde månaden i rad med en inflation över 10 procent. Inflationen i tjänstesektorn låg kvar på 6,6 procent medan livsmedelsinflationen steg till 19,6 procent från 18,3 procent. Marknaden har nu i princip prisat in en räntehöjning med 25 räntepunkter till 4,50 procent från Bank of England vid mötet 11 maj. 

Just nu spekuleras det även i Sverige i media och hos bankernas ekonomer med hur mycket Riksbanken kommer att höja styrräntan nästa vecka den 26 april. Swedbank skriver i sitt veckobrev att man förväntar sig att Riksbanken fortsätter på den hårda vägen och höjer med 50 räntepunkter till 3,50 procent mot bakgrund av att inflationen är för hög, kronan för svag och ekonomin visar fortsatt motståndskraft. Det visade sig att Riksbankens inflationsprognos hade utvidgats till hela 1,4 procentenheter i mars, att jämföras med 0,2 procentenheter i februari. Visserligen har kronan utvecklats i linje med Riksbankens prognos men är fortsatt svag och riskerar att försämras ytterligare om man följer en mjukare hållning. Swedbank tror även att Riksbanken följer upp med ytterligare en höjning om 25 eller 50 räntepunkter vid det penningpolitiska mötet i juni. 

Samtidigt som Riksbankens högsta prioritet är att få ned inflationen och värna inflationsmålet ligger i den andra vågskålen att vi nu kan se att de tidigare räntehöjningarna verkligen börjar få effekt i form av sjunkande investeringsvilja hos både företag och hushåll; bostadsmarknaden har kylts av, fler hushåll kämpar med att få ekonomin att gå ihop och detaljhandeln visar sjunkande försäljningssiffror. 

Att Riksbanken i detta läge skulle drämma till med två 50 punktershöjningar och riskera en tvärnit kan bli för mycket och kostsamt för svensk ekonomi, enligt min personliga bedömning. Klart är dock att vice Riksbankschef Henry Ohlsson har valt att lämna och inte kommer att delta i mötena i april och juni. Han har ansetts som den mest hökaktiga ledamoten den senaste tiden och avgången kan innebära att maktbalansen i direktionen ändras något. Vad Riksbanken väljer att göra återstår därmed att se nästa vecka.